Kattbjörn

Kattbjörn

Ailurus fulgens

Kattbjörnen, som också kallas mindre panda eller röd panda, är ett speciellt djur: dess utseende och livsstil verkar inte inordna den i någon specifik grupp, men samtidigt har den drag av många bekanta djur. Den äter bambu precis som pandan, dess rörelser är kattaktiga och samtidigt är den ändå lite björnlik. Kattbjörnen är inte släkt med någon av dessa grupper, utan den är ett däggdjur av ordningen rovdjur och den enda nu levande arten i sitt släkte och sin familj. Ibland kallas den även eldräv.

 

Halsduk

Den är närmast släkt med halvbjörnarna, såsom tvättbjörnen, och det finns en viss likhet i den randiga svansen. Kattbjörnens långa svans hjälper den balansera och ger värme när vädret är kallt. Också våra kattbjörnar klättrar ofta upp på en grankvist för att sova och sveper svansen om sig för att hålla sig varma om nosen.

 

Bambu på menyn

Kattbjörnarna är växtätare som huvudsakligen äter bambuskott, men de äter också gräs, rötter, frukt och insekter. Bambun är näringsfattig, så en stor del av dygnet går åt till att spara energi, det vill säga sova. Kattbjörnarnas täta, tjocka päls får dem att se större ut än de egentligen är – de väger i genomsnitt 3–6 kg.

 

Ensamförsörjare

Kattbjörnen, som också kallas röd panda eller mindre panda, är ett skymningsaktivt djur som förutom under parningstiden ofta lever ensamt. Djuren blir i naturen omkring åtta år. Honan föder 1–4 blinda ungar. Hannen deltar inte egentligen i skötseln av ungarna.

 

Skydd

Kattbjörnen är akut hotad och utbyte av djur mellan djurparker syftar till att trygga kattbjörnens genbank. Inom programmet för skydd av kattbjörnen beaktar man extra omsorgsfullt stamboken för arten och koordinerar omflyttningarna mellan djurparkerna. Det exakta antalet vilda kattbjörnar är svårt att uppskatta, men bedöms vara under 10 000 individer. Arten minskar ofrånkomligen eftersom den bland annat hotas av tjuvskytte samtidigt som dess naturliga livsmiljö förstörs av urbaniseringen. Att bambun och antalet lämpliga boträd minskar utgör betydande hot mot kattbjörnen. Ibland fastnar kattbjörnar i fällor avsedda för andra djur. Utöver i djurparkernas skyddsprogram skyddas kattbjörnarna även genom att man i artens utbredningsområden ökar kännedomen om arten bland de människor som bor där, skyddar kattbjörnarnas hemskogar och stöder lokalbefolkningens utkomstmöjligheter, så att folk exempelvis inte behöver livnära sig genom tjuvskytte. Ibland används skyddsmetoder vars betydelse kanske inte genast framgår, men indirekt bidrar de till att djurstammen stärks. Ett exempel är briketter av torkad spillning i stället för ved, eftersom det minskar avverkningen av kattbjörnarnas hemskogar.

 

Falsk tumme

Precis som jättepandor har också kattbjörnar en ”falsk tumme”, som utvecklats genom att handlovsbenet höjts och blivit längre, och tjänar som en halv tumme. Detta gör att den kan greppa bambun.

 

Uppe bland grenarna

Kattbjörnar är skickliga klättrare och tillbringar mycket tid i träd. Hörseln är deras mest utvecklade sinne, vilket också syns på de stora öronen.

Välkommen på frukost i kattbjörnshägnet: https://www.youtube.com/watch?v=NTNF-fwqsYU