Rödräv
Vulpes vulpes
Denna välbekanta skojare ur sagornas värld är en praktfull syn i sin vinterpäls mot vit snö. I det vilda kommer man ändå sällan åt att se det eftersom räven är ett typiskt nattdjur som helst rör sig i skydd av skymningen eller gryningen. Rödräven är ett rovdjur i storlek med en mindre hund – vanligtvis väger den 5–8 kg. Alla känner igen dess utseende, särskilt den yviga röda svansen med vit spets som är något av ett varumärke för räven.
Rävens anpassningsförmåga, läraktighet och mångsidighet är säkerligen viktiga faktorer för dess framgång. Också i den finska folkliga traditionen är räven känd för sin list – och inte utan orsak.
Räven anpassar sig
Rödrävens diet är mycket allsidig, och den äter både små däggdjur och hönsfåglar, fågelägg, fiskar och till och med insekter. Rävar äter också bland annat bär och säd. Egentligen kan de äta nästan vad som helst som finns att tillgå.
Också rävens livsstil är flexibel: en del bildar par permanent medan en del hanar förökar sig med flera honor. Vanligtvis är rävar ändå monogama och kan leva ensamma, i par eller i en familjekrets. På våren föder räven vanligtvis 3–5 valpar. Hannen deltar i skötseln. När valparna föds är de blinda, döva och tandlösa, och med en vikt på i genomsnitt bara 100 gram. Räven bygger ofta sitt bo i hålor som andra djur grävt ur, och även om det kan vara svårt att skilja på olika djurs bohålor i skogen, känner man ofta igen rävgryt på den något fräna, myskaktiga lukten. Man kan känna lukten också i närheten av vårt rävhägn. Ibland kan räven och den som byggt grottsystemet – ofta en grävling – bo tillsammans i varsin ände av nätverket av gångar.
Räven är en överlevare i djurvärlden. Den har det största utbredningsområdet bland de vilda hunddjuren, och i takt med urbaniseringen har arten anpassat sig allt bättre även till mänsklig närvaro. Även om man sällan råkar på rävar i naturen, är cityrävar på många håll en vanlig syn. Att rävarna klarar sig så bra i städer beror till stor del på att de hittar alltmer lämpligt vilt, såsom kaniner. Kaninen är i sin tur en främmande art i Finlands natur, och rävstammen kan hjälpa till att kontrollera arten. Cityrävarna kan alltså inta en viktig roll för balansen i stadsnaturen.
Nycklarna till framgång
Rävens framgång förklaras av dess kroppsstorlek och brist på specialisering. Rödräven är tillräckligt liten för att kunna passera oförmärkt men tillräckligt stor för att kunna vandra långa sträckor när det krävs. Den kan utnyttja många olika födokällor och livsmiljöer, och kan snabbt tillägna sig ny föda.
Pälsdjur
Också bland finländarna har rödräven spelat sin roll i historien. Handeln med rävpälsar var förr i tiden ekonomiskt viktig, och i gångna tider var ett rävskinn värt ett timmer (gammal måttenhet för 40), det vill säga totalt fyrtio ekorrskinn. I mitten av 1900-talet minskade rävstammen faktiskt rejält på grund av pälsjakt och skottpengar. Efter det har rävstammen återhämtat sig i och med att klimatet blivit varmare, jakten minskat och de stora rovdjuren blivit färre, liksom även på grund av de förändringar som mänsklig aktivitet haft på landskapet. Räven är en av få arter som gagnas av att klimatet blir allt varmare och av att landskapet splittras på grund av mänsklig inverkan. Det finns rödräv i hela i Finland. Tätast är beståndet i sydvästra Finland och glesast långt uppe i norra Lappland.
Nuförtiden är den ekonomiska betydelsen av rävskinn från vilda rävar mycket liten. Rävar jagas fortfarande både för pälsens skull och för att de betraktas som skadedjur. Huvudsakligen anges viltvård som skäl till jakten. Räven är emellertid också ett otroligt viktigt djur som bidrar till att hålla pli på mus- och sorkstammarna.
Rävar kan sprida vissa sjukdomar, såsom skabb och rabies. I Finland har rabies inte påträffats i naturen sedan 1980-talet, och läget kontrolleras bland annat genom strikta villkor för import av djur samt genom spridning av vaccin längs östgränsen. Skabb förekommer däremot i någon mån och kan smitta från räv till exempelvis jakthund.
Förhollande till andra rovdjur
Rödräven kommer väl överens med andra mellanstora rovdjur. Fjällräven och rödräven konkurrerar emellertid om samma föda, och den rikliga förekomsten av rödräv begränsar uppenbarligen fjällrävens möjligheter till överlevnad. Räven själv väjer däremot för stora rovdjur, såsom varg och lo.
Räven i folktraditionen
I folksagor beskrivs räven ofta som en slug och opålitlig skojare.
Välkommen till rävhägnet: https://www.youtube.com/watch?v=escm1KF9gR0
Ungarna föds i en snölya
Som andra mårddjur har järven fördröjd fosterutveckling. Brunsten infallar under sommaren, men ungarna (valparna) föds inte förrän följande vår. Järven föder 2–4 valpar i en lya i snön eller en bergsskreva. Snölyan kan vara flera meter lång. Årsrytmen är viktig för överlevnaden. Järven jagar bäst när skaren bär under vårvintern, och dessutom finns det då mest kadaver efter djur som dött under vintern.
